Det är rörande, roande, inte sällan tragiskt, men ändå på något sätt hoppfullt. Kort sagt: Aldrig en av oss formas till en läsupplevelse som jag unnar många. Ålandstidningen Våren 1931 besöker friherre Jakob De Geer ett barnhem på Lidingö. Han ser den ljuslockiga Ejvor Jonsson slita en nalle från en pojke och skrika ’Min! Min!’ och utbrister: ’Den där har temperament. Jag väljer henne!’ Jonsson blir De Geer, Ejvor blir Yvonne. Så börjar ett liv som adoptivbarn i en av Sveriges finaste – och egendomligaste – adelsfamiljer. Jakob ser ner på kungahuset, pratar hellre med taxichaufförer än med inkrökta släktingar och är med om att bilda det antinazistiska nätverket Tisdagsklubben. Hustrun Ingrid skriver flammande dikter om krigets offer. De är vänner med Alexandra Kollontaj och Amelie Posse, och släkt med Agnes von Krusenstjerna. De är övervakade av Säpo medan kriget rasar i Europa. Aldrig en av oss är berättelsen om hur människoliv kunde komma i kläm i de högre klasserna och hur det civila motståndet kunde te sig under kriget. Det är en roande och insiktsfull självbiografi om hur det är att växa upp i en familj med blått blod när ens eget är rött. Yvonne de Geer var den första kvinnliga reportern på Expressen, dit hon handplockades av Carl-Adam Nycop. Hon har arbetat på bland annat Aftonbladet, Sveriges Radio och Dagens Industri och som presschef på Konsumentverket. Hon bor i Stockholm och på Åland. Detta är hennes debut. En självbiografi som inte bara har unika social- och kulturhistoria kvaliteter utan också blir ett personligt dokument av ovanligt slag. Det är en text som lyser och skälver Det är helt fascinerande att följa denna annorlunda uppväxt, på många sätt privilegierad men ändå på ett personligt plan så utsatt. Yvonne De Geer dyker oförskräckt ner i sitt förflutna och låter berättelsen fyllas av ett myller av människor, känslor, exakt fångade interiörer. Hon är en självklar del av adelns liv i vardag och fest, men samtidigt förblir hon en betraktare. Det ger en sällsam laddning åt texten om allt detta berättar Yvonne De Geer med en beundransvärd klarsyn och helt utan bitterhet. Hennes liv som ett adelns styvbarn vävs samman med ett stort europeiskt skeende till en krönika över tidigt 1900-tal ur ett minst sagt oväntat perspektiv. Det är rörande, roande, inte sällan tragiskt, men ändå på något sätt hoppfullt. Kort sagt: Aldrig en av oss formas till en läsupplevelse som jag unnar många. Gustaf Widén, Ålandstidningen Aldrig en av oss är en fin och underhållande memoar om barndomens betydelse, och om klass och utanförskap. En uppgörelse med klassamhället, genom Yvonnes osentimentala blick särskilt bra skildrad i förhållande till pigslaveriet i familjen. Det ibland gammaldags och högtidliga språket blandas med roliga underfundigheter och skarpa betraktelser om ämnen som sexualitet. Vi kan ana rebellen under det tillrättalagda. Jag fastnade verkligen för den här bo
Hitta Aldrig en av oss även hos:
