“För varje år jag levt har min sympati för djuren blivit allt större. Det här är en bok om den saken. Låt mig få ge ett exempel. En av dem som levde i sommarnätterna var hästen Blenda från Gårdby på Öland. Jag mötte henne på en åker i Småland och fäste mig vid hennes mildhet. …
Knabben och alla de andra Läs mer »
Saga: Under strövtåg i Borgholms slott hade jag ofta en röd katt som sällskap och vägvisare. Jag tyckte att han ingöt liv och livsglädje i de åldriga murarna och eftersom jag har svårt att motstå röda katter fick det bli en bok där Simba är något av en huvudperson. Den här boken kan sägas vara …
Ekopark Hornsö invigdes 2004. Ekoparken utgör ett sammanhängande skogslandskap som omfattar 9200 hektar varav 8200 hektar är produktiv skogsmark. Det innebär att denna ekopark är en av Sveaskogs största.Det finns många sätt att förmedla vildmarkskänslan i området till läsaren. Jag gör det här genom att berätta om ett besök jag gjorde vid det lilla skogsögat …
I de högsta tallarna på Talludden häckar så länge jag bott på trakten ett kråkpar. Jag minns nu inte hur det kom sig att vi blev bekanta med varandra. Men när jag tänker efter var det naturligtvis så att kråkorna här på Ängö i Kalmar snabbt lärde sig att det fanns något ätbart vid den …
Elda för kråkor : tankar om djur och människa Läs mer »
”Stora alvaret är ett hårt, vackert, rent, ödsligt landskap. Det är himlen, lärksången och den kupade jorden ut mot havet, som kanske djupast griper tag i vandrarens tankar och föreställningar. Det flödande ljuset tillhör prärien, men det är också oceaniskt; havet är nära. Skalan är nu en gång sådan att allt måste bli opersonligt och …
Vid Ölands Stora alvar Läs mer »
Som ett örnnäste blickar Borgholms slott ut mot Kalmarsund. För sjöfarare i sundet måste borgen tiderna igenom ha förefallit både respektingivande och ointaglig. Borgholm är på två sidor omgiven av en brant som omöjliggjorde stormning från sjösidan. Från ölandsbron ser man slottet vid klart väder. Avståndet är tre mil. Det har sagts att Borgholm är …
Betande kor är numera sällsynta i Småland, men ännu finns de röda stugorna, de näckrossmyckade gölarna med speglande moln. Det är nästan så att jag måste fråga mig om det är schablonen av landskapet jag tycker bäst om. Samtidigt inser jag att klichén är något dött, endast ett titthål mot historien: tomma rum där ljus …
