Fågelskådning är en fritidssysselsättning som har ökat i popularitet under de senaste decennierna. Med hjälp av kikare, fälthandböcker, kameror och smartphones fokuserar dagens fågelskådare på att titta och lyssna på vilda fåglar. Hur kommer det sig att sätten att skåda fåglar ser ut som de gör? I denna avhandling undersöks de specifika sätt att uppmärksamma fåglar som etableras genom fågelskådning. Hur formas dessa praktiker? Vad motiverar fågelskådarna att ägna sig åt aktiviteten och vilka kunskaper besitter de? För att undersöka vad som händer mellan fågel och skådare under dessa flyktiga möten har Lundquist använt sig av intervju och observation som metod.I avhandlingen beskrivs en fritidssysselsättning som vuxit fram i mötet mellan naturvetenskapliga kunskapspraktiker, friluftsliv och naturvård. Med begreppet icke-mänsklig karisma undersöks vilka möten med fåglar som samtida fågelskådare strävar efter att uppleva, det vill säga varför vissa fåglar uppfattas som mer eftertraktansvärda än andra. Fågelskådning betraktas i studien som en epistemisk gemenskap där medlemmarna delar tankesätt och skapar kunskap. I avhandlingen analyseras således vilka sätt att förhålla sig till fåglar som upprättas i gemenskapen när fågelskådarna strävar efter att komma fåglarna nära för att se och höra, men samtidigt inte störa.Elin Lundquist är etnolog med ett särskilt intresse för att undersöka människans relationer till natur och andra djur. Detta är hennes doktorsavhandling.Detta är en doktorsavhandling i etnologi vid Stockholms universitet 2018.
Läs mer om Flyktiga möten : fågelskådning, epistemisk gemenskap och icke-mänsklig karisma
Hitta Flyktiga möten : fågelskådning, epistemisk gemenskap och icke-mänsklig karisma även hos:
